Säg nu inte att jag är galen, meeeen....
....såhär ligger det till. Först och främst.
Va aldrig en människa som sitter framför nyheterna och säg meningen:
"Ååå jag önskar jag kunde göra något", för att sen zappa vidare. För alla människor kan göra
något.
När vi ser eländheter väljer vi oftast att inte göra något. Även jag. Men jag säger
aldrig att "jag önskar jag kunde göra något" - utan att sedan faktiskt göra ett försök.
Om man vill göra något, just go for it.
Det är ju bara du själv som hindrar dig.
För två och ett halvt år sedan bodde jag i Budapest och arbetade som programledare för "Ringoling".
Bara efter att ha bott där några dagar hittade jag en
hemlös hund utanför min port. Det va snö och kylan isade genom kläderna. Hunden va
knappt livlös och gjorde några fattiga försök att hugga mot mig när jag sträckte mig fram åt den.
Jag drog av mig jackan och hoppades att han inte kunde bita genom.
Bar in honom i min lägenhet och såg honom tina upp. Gav honom mat och vatten. Första dagen låg han bara. Andra dagen började han skeptiskt vandra omkring i lägenheten. Tittade misstänksamt mot mig, va avvaktande men efter ytterliggare några dagar blev vi vänner.
Här kan ni läsa om när jag besökte hundcentrat, 2 feb 2010.
http://metrobloggen.se/tessilina/dog_shelter/
Jag arbetade heltid och hade inte den tiden som denna hunden krävde. Tessie va väldresserad och kunde följa med till jobbet. Jag fattade beslutet att jag måste lämna bort hunden. Läget va akut. Jag letade på nätet och ringde runt till olika djurrättsorganisationer. Tillslut, efter mycket om och men fann jag ett "Dog shelter" som kunde ta emot hunden. Även om de va starkt skeptiska till att en "rik svensk" skulle lämna in en hund hos dem.
Med sorg i hjärtat lämnade jag in hunden, gjorde en donation och
lovade mig själv att någon gång i framtiden "betala tillbaka".
Dels kände jag otroligt dåligt samvete för hunden jag lämnade bort, men jag kände mig även nonchalant:
Vem gav mig rätten att bara vända ryggen mot någon som verkligen behövde hjälp?
Det va ju inte direkt "fint" på hundcentrat.... Men jag
kunde ju inte ta hand om hunden. Eller ja; det va jobbet eller hunden. och jag valde jobbet.
Nu, två och ett halvt år senare kan jag fortfarande inte glömma händelsen då jag lämnade över den livrädda hunden till centrat. Inte så att jag tänker på det varje dag, men några gånger i månaden poppar det upp som en liten flashback av dålig energi. Så när jag igår kollade igenom min almanacka för nästa vecka, såg jag en möjlighet. Nu när jag driver mitt egna företag och studerar hemifrån, har jag ju faktiskt tiden att ge tillbaka det jag möttes av på centrat och på något vis kompensera det jag inte gav till Tarzan :)
Jag kan ju åka ner till Budapest och
arbeta samt
studera där nere
samtidigt som jag
volontärjobbar på hundcentrat!
Jag åker antagligen på onsdag. Allt hänger på om jag kan få ledigt från klädbutiken nästa helg.
Har ringt till hundcentrat flera gånger idag och försökt prata med dom men ingen förstår engelska. Det vi fått ut av vår konversation är att jag är välkommen,
sen om de faktiskt förstod att jag vill volontärjobba framgick inte :) Jag får helt enkelt åka dit,
bor på något vandrarhem.
Har ägnat dagen att försöka hitta
sponsorer av hundartiklar. Vill få med mig 30 kg bagage med koppel, halsband och andra nödvändiga saker. Imorron är det måndag och företagen finns på plats. Hoppas jag får napp! Har efterfrågat defekta saker och reklamationer. Det duger ju gott i Ungern :)
Wish me luck!
Den fina hunden till vänster är "Tarzan" som jag "räddade men släppte"
Såhär ser centrat ut! Här ska jag alltså jobba nästa vecka ;)
PS: Behöver jag tillägga att Basse bara skrattar och skakar lite på huvudet...!?
.JPG)
.jpg)
