PÅVÄG TILL STOCKHOLM

Oj va längesen jag åkte tåg! Förr pendlade jag mellan Gbg-Sthlm och reste varje vecka....

Igår va det spontanaste utgången ever. 20.30 ligger jag osminkad hemma framför tvn, tjugo minuter senare sitter jag i bilen påväg till Köping :) Evelina är oberäknelig he he

EXTRA PAIR OF HANDS...

...Exakt så beskrevs min arbetsuppgift idag. Det har vart sååå kul!! Jag blev grymt taggad av ett assistentjobb, att vara "högra handen" åt chefen. Jag fick göra allt mellan himmel och jord. Jag älskar att få direktiven "just fix" :)

Va utrustad med ett kreditkort från Facebook och reste runt halva stan för att utföra diverse uppdrag :) Till exempel bestämmer sig någon betydelsefull person att klaga på rumstemperaturen, vilket innebar att Evelina omedelbart fick ge sig ut för att skaffa fläktar. Således: In i taxi till närmsta elekronikaffär. "Vänta här, du får en hundring extra. Jag kommer strax". Bråka in tre enorma golvfläktar. Svettigt. Taxinota dryga femhundringen. Chefen nöjd. Jag nöjd. 

En halvtimma senare fick jag reda på att någon jetsetare fyllde år. "Fix something nice for celebration". Ringa taxi igen. Tänka fort, "vad kan jag hitta på som present?". Resultat: Skumpa, blommor för en tusenlapp och en liten tårta :) Chefen nöjd. Jag nöjd. 

 Skumpa är ju självklart. Först stopp vid Systembolaget... 

Men vad ska man ha till? Tårta är för stort....

....en stor muffins blir bra! Så vi stannade förbi ett café....

Kanske ett litet tårtljus på?...

Ja, klart vi ska skaffa tårtljus... "Närmsta matbutik!"

En snabbis in på Ica....

...in i taxin igen. Taxametern når snart tusenlappen :)

Mission completed! Tillbaka till kongressen.

Kongressen:

Haha, denhär bilden passar inte riktigt in. Men kryssningsbåtarna gick precis utanför. Lite surrealistiskt känsla med så stora fartyg så nära inpå :)

FACEBOOK MARKETING MEETING

Idag är det event för Facebook! De har ett marknadsföringsmöte i Sverige för att marknadsföra sig nu när de är börsnoterade samt för att hitta fler stora annonsörer m.m. :)

Skitcoolt uppstyrt, grunge feeling, enorma målningar hänger från taken i alla rum och det är loungemusik med rejäl bas på varje våning :) Det har lyckats med känslan "ungt, hippt och avslappnat"...

SVAR PÅ FRÅGOR DEL 2

Hoppas jag lyckas skriva klart dethär inlägget. Jag är så trött att jag kan somna när som helst... Imorron är det upp vid 06 och jobba till 20. Facebook har något buisness event som jag ska jobba på. Kommer vara "runner" sk "högra handen" åt mannen som arrangerar allt. Ska bli grymt kul!

Funderar i övrigt på att söka nytt jobb. Tycker det vore så coolt att bli personlig assistent åt någon jetsetare :) Tänker mig någon bröllopsfixare, upptagen affärsman/kvinna, eventordnade eller liknande. Någon som skulle behöva någon som fixar allt från att hämta från kemtvätten till att assistera vid möten.... Ska checka runt vad som finns på min semester.

Well, well svar på sista frågan:
Anonym:  Är ni lagligt gifta i Sverige?
Nää... :( Både jag och Basse har sagt tusen gången att vi ska ta oss till Skatteverket för att få en stämpel. Det är ungefär det som krävs för att allt ska va klart. Vi har alla våra papper klara. Först tänkte vi göra det på Alla hjärtans dag men då dök eventjobb upp, sen veckan därpå men då va det annat i vägen, sen rann det ut i sanden. Vi säger ofta att "nu ska vi få tummen ur nästa vecka" men det blir aldrig av ;) Haha, men på min semester, mellan mina kommande inspelningar, DÅ ska vi gå och ordna allt...!!

Varför bär ni inte ringarna?
Vi köpte exklusiva diamantringar för 10 dollar stycket...  Haha, vi sparar till finare ringar som vi ska ha, som alla normala gifta par har :) Vi har sparat ihop lite löst ca 6-7000 kr till ringar, men vi vill hellre bränna dom pengarna på nästa Vegas resa...!! Varken jag eller Basse tycker det är så jäkla viktigt med ringar. Är man konstig då!? ^^

Har förstått att du lämnade Fallenberg pga av tråkigheter.. Vad hände? 
Läs min roman nedan :)

Kommer du någonsin flytta till Fallenberg igen eller stannar ni i Stockholm?
Nej jag kommer aldrig flytta dit. De fem, sex gångerna jag vart tillbaka har jag bara känt mig obekväm. Lite trist, det är en fin stad, speciellt på sommaren. Ätran och Skrea Strand är så vackert!! Men jag har knappt några vänner kvar och ja, jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på när jag är där!? Va på klassåterträff 2010, det va så otroligt kul att se alla gamla fina högstadievänner! Det betydde jättemycket för mig, haha lite komiskt för från vår klass va vi typ bara sju personer som kom. Jag hade sett fram emot det jääättemycket och blev så besviken av att inte alla andra kom :) Jag hade förberett tal och allt, åkte från Budapest och avbröt jobbet jag hade där för att träffa alla. Högstadietiden va så jäkla kul och vi va en så fin klass!!

Ska ni öppna "bebis-verkstaden" efter sommaren? 
Jaaaa, tror det :) Vi sa först att vi skulle öppna "bäbis-verkstad" i början av sommaren men vi båda fick kalla fötter när det väl kom till kritan med avslut av p-piller och allt... Så nu sköt vi upp det till efter sommaren. Får se om vi vågar då eller om vi bangar ur igen. Egentligen tror jag inte vi borde tänka så mycket, vi är ju absolut redo och vi vill så gärna! Men, speciellt Basse, blir liiiiivrädda när det kommer till kritan :)

Påväg till mitt bröllop: 

KUNDIS IDAG!

Väder till trots har jag vart en kontorsråtta hela dagen :) Har vart i kundtjänst idag.

Basse jobbar precis bredvid här på Södermalm och vid lunch kom han ut så vi hann kramas lite i solen. Va härligt det känns att gosa i shorts och tshirt!! Sommar!!

INSIKTEN OCH FLYTTEN FRÅN FALKENBERG

Detta är min förklaring, på min flytt från Falkenberg, som skedde för nästan fem år sedan. Detta är min version.


Varför flyttade du från Falkenberg?
Svar: Det beror på så många saker, inte bara en händelse. Då förklarar jag hellre allt från början, med alla aspekter.
I allra ödmjukaste mening tror jag nog tror inte jag va menad att bo i en liten stad. När jag gick i åttonde klass, där någonstans, började jag resa ganska mycket. Det började med att jag brukade åka till Köpenhamn och bo på vandrarhem. Åkte från plugget och älskade upplevelsen att träffa alla "coola backpackers" på vandrarhemmen jag övernattade på. Hängde med japaner, engelsmän eller bara strosade runt och njöt av friheten och storstan :)  När jag sedan började gymnasiet åkte jag iväg två veckor på båtluff i Grekland. Direkt efter gymnasiet reste jag sedan konstant... Har liksom alltid haft suget att se nya saker, träffa nya människor.

Jag har vart en liten "troublemaker", ända sedan dagis. Gjorde aldrig något allvarligare, men lärarna va såklart övertygade om att "det kommer aaaaldrig gå bra för dendär Evelina" :) Allt detdär småbuset följde med mig, ni vet, i en liten stad får man lätt en stämpel som följer med. En ond spiral, såklart fick sig mitt självförtroende en törn då folk såg mig på ett visst sätt. Jag antar att mina upptåg berodde på avsaknad av uppmärksamhet och istället för att inte synas ställde jag till med diverse bus, då fick jag ju ses :) Jag va alltid lite för vild, gjorde väl lite för mycket bus. När vi i gänget började tjuvröka i tonåren så va det såklart mitt fel, bara för jag inte hade hemtider på nätterna va det ju jag som fick de andra att dricka osv. Tror det va därför jag älskade att resa, det fick mig att  känna mig "som mig själv" när ingen "dömde" mig på förhand. Inte för att jag på något sätt haft en dålig uppväxt eller tonårstid, vill inte få det att låta större/allvarligare än det va, men det kändes alltid som folk trodde de kände mig i Falkenberg... Jag hade svårt att känna mig "som de andra" ibland, även trots att jag jobbade som bartender på "Gustaf Bratt" och "kände" halva stan :) En av mina föräldrar lekte rövare i samma veva, detta bidrog väl också till att folk inte tyckte jag va jordens ängel - orättvist eftersom man såklart inte kan ansvara för vad ens anhöriga gör.

Jag gick om ett år på gymnasiet. Jag startade i Naturprogramet vilket va alldeles för ambitiöst för mig. Jag flyttade ju hemifrån i första ring och började jobba heltid, då vart det omöjligt att klara av de 25 timmars hemstudier som lärarna på natur krävde. Jag tappade mer och mer och hoppade tillslut av. Året efter började jag "Samhällsprogrammet" vilket gick kanonbra, fick massor av nya vänner och hade bra betyg trots mina jobb. I och med att jag gick om ett år tappade jag de flesta "gamla" tonårs kompisar. Jag träffade en kille och blev sambo, det höll i sex år.

Eftersom mitt självförtroende inte va på topp va jag såklart inte bästa sambon till denhär killen. Dessutom reste jag ju konstant vilket säkert måste vart otroligt jobbigt för honom. Sommaren 2007 kom jag hem från min senaste utlandsvistelse, hade bott i Vietnam fem månader. Detta va spiken i kistan på mitt förhållande, när jag vart hemma några dagar förstod jag att något va väldigt fel. Jag jobbade natt på Shell i Arvidstorp och när jag en morgon kom hem lite för tidigt och hittade min bästa vän sovande, i min lägenhet, i min säng, med min sambo fick det vara nog.

Jag nådde absoluta botten och funderade på att skita i allt. Försökte att lägga livet i händerna på ödet, på lite olika sätt. Sista gången vaknade jag upp på sjukhuset i Varberg. De va då jag fick den sk "insikten". Insikten som förändrade mitt liv för alltid. Mitt i all skit, insåg jag att jag har ansvar för mitt eget liv. Det va en mäktig känsla. Tror inte ens många vuxna människor kommit till den insikten :) Det va en oerhört skrämmande känsla då hela världen ställde sig på sin spets och jag insåg att allt som betydde något i mitt liv försvunnit. Både materiellt, känslomässigt och värderingsmässigt. Vem va jag utan allt jag hade?

Men inte bara i negativ mening, det va en otrolig frihet som helt plötsligt uppenbarade sig. Denhär friheten va också skrämmande (haha allt va skrämmande), jag insåg "jag har ingenting och kan skapa allt, jag kan nu göra va sjutton jag vill med mitt liv och jag har inga obligationer åt någon". Mitt liv hade rasat samman, mina värderingar och insikter om livet hade förändrats över en dag. Det va ganska skakande :) Tro nu INTE jag tyckte synd om mig själv! Det är inte alls detta jag vill förmedla. Jag insåg dendär gången när jag åkte hem till Falkenberg från Varberg, att jag hade livet helt i mina egna händer. Antingen så skiter jag i det eller så kör jag! Ursäkta min ärlighet, men om inte jag känner mig obekväm behöver inte du som läsare göra det :) Jag vill heller inte klandra någon involverad i denhär historien. De val jag gjorde va såklart mina och ingen annas. Ang. förhållande så faller det sig väl naturligt att min bästa vän passar bra till min kille? ;) Även dessa två va ju bästa vänner, hon va nämligen ihop med hans bästa vän. Vi bodde alla fyra i ett radhus, vägg i vägg. Så det va vi fyra, två par som va bästa vänner.

Åter till historien. Livet va för spännande att slösas bort. Klart massor hade sörjt mig, men även deras liv hade såklart gått vidare. Vad hade jag vunnit då? Nej, jag insåg att jag måste starta på nytt. Det va ingen idé i Falkenberg, min bästa vän och min sambo sedan sex år hade blivit kära. Vem eller vilka skulle jag börja umgås med liksom?
I dehär kritiska dagarna betydde materiella tillgångar ingenting. Så jag packade en väska och tog tåget till....
...Göteborg! Jag va tvungen att komma iväg på studs, det va inte snack om att vänta en vecka eller två för att flytta utomlands igen.

Jag har alltid haft ett jäkla driv. Fråga mig inte från vart jag fått det, när man tänker efter är det kanske inte normalt att man backpackar ensam tre månader i Asien när man är 19? :) I alla fall, dagen efter jag fått min så kallade "insikt" stod jag på perrongen i Göteborg. En känsla av frihet som aldrig förr hade dragit över mig. En känsla jag bär med mig än idag, man kan göra precis vad man vill i livet.

Stod där på perrongen... Jahapp. Ett jobb och någonstans att bo är ju det basala. Jag kanske skulle starta med ett jobb då!? Gick in till Femmanhuset/Nordstan och började söka jobb i butikerna. Gick från butik till butik. Hade inga papper utskrivna, men "jag tänkte ju bara kika om det fanns chans till jobb för i så fall kommer jag in med CV" :) Tyvärr fick jag inget napp i shoppingcentret så jag gick ut till kompassen, till Kungsgatan och började med butikerna där. Kom till en butik som hette "Victoria of Sweden" och ägdes av en pengadriven Israel (jude såklart hehe). Sålde in mig själv, ord i mun har aldrig vart mitt problem. "Om jag bodde i Göteborg? Ja självklart...." Jag va välkommen in och provjobba dagen efter. Vid denhär tiden på dygnet hade sista tågen mot Falkenberg gått för dagen så det vart en mindre glammig natt.

Dagen efter jobbade jag arslet av mig, sålde nog bäst av alla tjejer någonsin i butiken :) Från den dagen blev det heltid på "Victoria of Sweden" för Franco :) Vilken härlig lurendrejare han va... Jag har mycket att tacka honom. Eftersom jag inte hade några vänner eller fritidsintressen gick jag in stenhårt för mitt jobb, blev butikschef inom kort och va den som fanns på plats nästan dygnet runt i butiken. Stannade många gånger i veckan till midnatt för att städa och att gå igenom siffror, scheman osv.

Andra eller tredje dagen ordnade jag ett boende i Göteborg. Hittade ett rum att hyra på blocket. Det va på Hisingen hos en iransk familj, i deras villa. Hade ett rum på ca 10 kvm på deras övervåning. Bodde där drygt ett halvår. Det va alltid ett jäkla liv i detdär huset, både skratt och gråt. Vet inte hur många barn de hade, men alla va i tonåren och de va inte alltid frid och fröjd :) Men jag trivdes. De blev en slags familj för mig, jag trivdes att komma "hem" till ett hus fullt av liv. Jag kände mig aldrig ensam.

Efter några månader hade jag "funnit mig i Göteborg" och jag hade fått mig en "funktionell vardag". Jag hade ett jobb och ett boende. Men how about vänner!? Man måste ju ha vänner men hur fixade man det? Att hänga med kollegorna i butiken gick inte, jag va chef och ville inte prata om mitt privatliv. Blev medlem i lite "skaffa-nya-vänner-communitys" på nätet men tyckte mest folk va "konstiga" som jag träffade :) Körde ett socialt race och träffade lite kunder från butiken som jag gick ut med. Kul tjejer, men aldrig någon jag klickade med. Svårt detdär med att träffa nytt folk. Kanske man skulle söka vänner via sina intressen?

Jag gick igenom med mig själv, vad hade jag för intressen? Ni förstår, jag va helt nollad denhär perioden. Ni som vart med om någon livsomvälvande vet att man även måste lära känna sig själv på nytt. Djur och natur va jag intresserad av. Kollade under "hundvakt sökes" och hittade en annons. En tjej som hette Jenny sökte hundvakt till sin chihuahua. Jag ringde upp henne och hon berättade att hon behövde någonstans att lämna sin hund Tina på helgnätterna när hon jobbade på en nattklubb. "Perfekt", tänkte jag, då kan jag ha hunden på nätterna och jobba på dagarna.

Dagen efter kom Jenny till villan hos den iranska familjen och mitt liv tog tio kliv upp. Kan säga att det sa "klick" mellan oss. Åren som följde är en helt annan historia.... :) Denhär Jenny är i alla fall samma Jenny som jag sitter med på ett plan till Ibiza om åtta dagar! Tills idag har jag vart tillbaka i Falkenberg ungefär fem, sex gånger. Har kontakt med en handfull av vänner idag, lite lustigt vilka det blev. Jonas som jag rest till Afrika med är en av dem. Har massor av bekanta från Falkenberg på Facebook och det är kul att följa vad som händer i allas liv, men väldigt få av dem är direkt vänner.

Jag vill slutligen tillägga att allt ovanstående har gjort mig till en väldigt stark människa. Jag har vänt allt det jobbiga som hänt till något positivt och jag tycker jag fått den största insikten man kan få i livet - att förstå att man hela tiden själv väljer hur man ska leva sitt liv. Detta gör att jag aldrig kommer bli besviken på att livet inte blev som jag tänkt mig, jag kommer alltid se till att mitt liv är det bästa möjliga för mig och min familj. För det är jag som styr min morgondag och det är jag som bestämmer hur jag ska reagera vid oväntande händelser. Sitta hemma och sura eller skapa något nytt? Ingen annan kan någonsin bestämma hur du ska leva ditt liv, det är ditt ansvar att se till att du lever ditt liv till fullo! Så enjoy och ta för dig av smörgåsbordet! Jag har gjort en jäkla massa och har massor av mer på g :)

Ja, då har jag läst igenom ovanstående text ungefär hundra gånger och är nöjd :) Detta är min historia. Min version av mitt liv, det är ju bara från den vinkeln jag kan berätta. Nu ska jag dyka ner i jobb igen, idag sitter jag i kundtjänst.

Argentina, inspelning av Wipeout 2010:

SHORTS IDAG

Nu har sommaren anlänt! Idag va det supervarmt fjärde dagen i rad så jag tog shorts till jobbet :)

Va underbart det känns!! Har så mycket att se fram emot, min tv inspelning ska bli spännande och sen alla kul aktiviteter jag och Basse ska göra! Igår hörde jag att Avicii har en konsert utöver "Summerburst"-festivalen som jag måste gå på! Det är bra med en kille som är programledare för Sveriges största radiokanal... ;)

Angående era frågor, det har trillat in fler nu i efterhand. Självklart kommer jag besvara även dessa, gör det i en "del 2" senare idag!

SVAR PÅ FRÅGOR DEL 1

Va kul att det blev lite frågor :) Det va två som frågade om flytten från Falkenberg och när jag började skriva så insåg jag efter sextio minuter att just den frågan bör ha ett eget inlägg... Det va en så speciell händelse i mitt liv och med respekt för mig själv - och andra - vill jag se till så den blir så ödmjukt berättad som möjligt.

Tiima: Snygg jeansjacka, vart har du hittat den?
Svar: Tack! Det är en gammal favorit, en jeansjacka i klassiskmodell från 2010 som säkert kommer följa med ytterliggare några somrar :) Den kommer från Rut m. fl.

Anonym: Ja, jag är lite nyfiken på varför du flyttade från Falkenberg och lite info om din bröstförstoring, hur många cc, vilken profil märke på implantat mm mm. ;)
Svar: Falkenbergsflytten kommer i senare inlägg, eventuellt imorron. Tuttarna!? Hmm, låter kanske konstigt men jag minns inte hur många cc jag hade. Har för mig 375. Jag fick från 75B till 75F. Gick in via armhålan. Har gjort två operationer. Jag har låg profil, så det är breda men ganska platta :) Med facit i hand skulle jag hellre valt mellanprofil. Det är sjukt jobbigt att hitta bh som passar, jag har ju inte normalt fyllig 75F det är ju bara diametern som är F och inte fylligheten. Alltså vissa E/DD är för "utåtstående" men för små i bågen. Märket på implantat vet jag inte, va i kontakt med min läkare för några månader sedan när PIP-implantaten kom ut som farliga. Det är inte PIP, jag har "gelehallon" i silikon. Inte koksalt eller PIP. Går ett av mina implantat sönder kommer inget ut i kroppen, förutsatt att inte även "gelehallonen" spricker. Kan såklart ringa och fråga, men ser ingen anledning till det. För övrigt, det är svårare än man kan tro att hitta toppar som passar. Skärning under bysten är att glömma och sådana där snygga sommarklänningar med omlott över bysten och "spagetti" axelband är att glömma :( Men jag är såklart jättenöjd, den dagen då jag inte längre är det tar jag bort implantaten. Det är inga problem att amma. Jag har full känsel m.m.

Anonym: Vad använder du för sorts löshår?
Svar: Remy hår. Detta betyder i grund att håret ska vara helt obehandlat vilket jag tvivlar starkt på. I själva verker finns det flera sorters Remy hår. Så länge det är av Remy är det bra kvalitet! Det är viktigt att köpa bra hår annars tovar det sig efter några veckor och man får den sk "svinto-effekten". Mitt kostar ungefär 4000 kr vilket är en bra deal.

Emma: Var bor du om tio år?
Svar: Hmm, om fem år bor jag nog fortfarande i Stockholm. Men efter det, då barnen (om man nu lyckas få sådana) är större kanske vi vill ge dem en uppväxt i Köping med skola och allt. Om Basse får den karriären han vill och jag kan jobba som sjuksköterska (dvs får tummen ur och blir klar med min utbildning :)) finns det bra möjligheter för Köping! Hus är ju så mycket billigare utanför Stockholm och både jag och Basse har visionerna om en stor villa i ett fint område där ungarna kan springa fritt på dagarna :) I Stockholm får man knappt en tvåa för under två miljoner, föreställ er då vad en villa kostar.... Pfff

Anonym: Ångrar du något du gjort i ditt liv?
Svar: Detta kommer låta så sjukt klyschigt men jag tror på "The only mistake is the lesson not learned". Jag ångrar aldrig "misstag", dumma eller onödiga saker jag gjort eller försatt mig i då jag alltid tagit lärdom av detta i senare skede. Dock ångrar jag att jag vart elak mot människor, detta är endast en handfull och då jag själv mått dåligt. Har i sådana fall vart elak för att jag själv skulle försöka må bättre. 2009 va jag elak mot en person, det ångrar jag.
Jag ångrar att jag inte hade bättre självförtroende när jag va tonåring och bodde i Falkenberg. Jag ångrar att jag inte hade tillräckligt med respekt för mig själv under denna perioden, men det är kanske vanligt för tjejer i den åldern!? Jobbade som bartender på "Gustaf Bratt" i Falkenberg och va väl "ute i svängen" bland folk, man visste vem jag va. Denhär nattklubben/restaurangen va nämnligen den coolaste klubben (enda förutom "Harrys :)) i stan och jag jobbade varje helg ;)

Jag skulle vilja åka tillbaka i tiden för att skaka om mig själv, säga åt mig själv att inte försöka älska mig själv genom andra... Jag försökte hela tiden passa in och va "cool" fast jag inte alls mådde bra. Jag kan bli så arg när jag tänker på saker som jag va med om utan att säga till! Folk som såg att jag hade dåligt självförtroende och va elaka.  Aaa, men ni vet tonårstjejer....
Får jag en dotter ska hon fanken bli coolaste bruden, inget dåligt självfötroende här! :)


Anonym: Hej, brukar läsa din blogg. Alltid kul att se vad du har för dig! Jag har en fråga ang Sebastian, hade inte du pojkvän när ni träffades? Lycka till med allt! :)
Svar: Nja, det va nog mest jag som va ihop med denhär personen. Det va aldrig tillåtet med något gullegull offentligt, dagtid på stan. Då kan man ju inte räkna det som ihop om man är vuxna?



That was that :) Hoppas ni kände er nöjda med era svar, ni som skrivit!!

FRÅGESTUND!

Nu får ni passa på att fråga allt mellan himmel och jord! Ikväll lägger jag upp frågor med svar... 

Kör så det ryker :)

GO´ KVÄLL!

Idag har jag vart på jobbet 08-19. Morgondagen kommer vara lika exotisk... Nu räknar jag ner till Ibiza!! Nio dagar kvar :) Festa, sola, shoppa och njuta av bästa vännens sällskap!

Funderar på att ha en frågestund här på bloggen....!? Det är en del som trillar in på sidan men jag hör aldrig något från er :) Är ni nyfikna på något? Har ni funderingar kring Falkenberg, varför jag flyttade, vad jag gjorde under de år jag bodde i Göteborg, skönhetsingrepp, resor, jobb osv osv :) Tror nog jag lägger upp ett inlägg imorron förmiddag, då får ni passa på att ställa era mest kluriga, pinsamma eller konstiga frågor!


Jag lovar att svara på alla (mer eller mindre) i ett senare inlägg! Självklart går det bra att vara anonym.

VÅR TRÄDGÅRD!!

Det börjar ta form, vi har nu en vision av hur det kommer se ut. I slutet av juni beräknas allt va ordnat. Vi ska gräva upp och lägga om plattor, gräva upp stenar och rensa ogräs. Har även hört att man kan spraya något slags gift mellan stenplattorna så inte ogräs eller mossa växer upp... Till sist ska vi plantera rosenbuskar och blommor i landet!!

Igår hann jag ägna några timmar ute. Jag grävde upp alla stenar som sjunkit ner under jorden de senaste åren och la dem på plats kring trädet. Det blev så fint!! Rensade ogräs och klippte häcken. Det blev en  stor, full svart sopsäck med kvistar och ogräs! 

På min "to-do-list" (ni vet väl att jag älskar listor?!):

 - rensa högra rabatten från ogräs, 45 min.
 - gräva upp stenarna vid vänstra trädet, 90 min.

 - gräva upp och lägga om plattor vid vänstra trädet, 150 min. Exkl 45 min att hämta sand från Flatenbadet. Totalt ca 3,5 timmar.

Detta är en etapp. När denna listan är klar blir det en ny med nya saker att göra. Det får bli minst två timmar per vecka om vi ska hinna inom tidsramen...

Vi har ett stort lövtak från lönnarna. Detta är ena delen av vår uteplats...:

Här fortsätter uteplatsen bort till en annan del. Men det ser för jäklig ut så den får ni inte se :)
De förra grannarna odlade grönsaker så i år är det ett virrvarr av buskar och små plantor...
Ser ni att stenarna runt detta träder har sjunkit ner i marken? Dessa ska upp...  Även stenplattorna börjar slutta neråt, de ska läggas om.

Två timmars jobb :)

NEMO 6 ÅR!

Vilken härlig eftermiddag! Nu ligger Tessie helt utslagen oppochner i soffan, tassarna rakt upp. Vi va ungefär tretton föräldrar med ca femton, sexton bäbisar :) Det va full rulle från första sekund och kalaset avslutades med tårta och goodiebags för de fyrbenta..... 

Fina bäbisen, här sitter och väntar på en mumsbit:

Lilla trollet, här hamnar hon längst bak bara för hon är så lugn och stilla :)

Födelsedagsbarnet! (ser ni min Tessie i bakgrunden)

Nomnomnom....

Tårt-mustach efteråt :)

Såklart fick man stå på bordet:

Nästan alla som va med :)

PÅVÄG TILL HUNDKALAS

Premiär för både shorts och jeansjacka! Jag har så lätt att frysa men tar ju bilen fram och tillbaka så det ska väl inte vara några problem... :)

Nu måste jag rusa, är redan sen.... 

SMYGFOTO

Vet inte hur fullt normala jag och Basse är: vi är båda två heta 28åringar, boende i pulserande storstan som alltid har något spännande att erbjuda, har massor av bekanta - men stannar allt som oftast hemma på helgnätterna. Söndagar tillbringas mer och mer på loppisar alternativt svamp/nässel/bärplockning beroende på årstid :)

Idag tycker vi båda att att lördagen är optimal; jag sitter i vardagsrummet och formar hundkex medan
Basse

våttorkar köksskåpen...!?
Hahaha, men detta är höjden av mys för oss. Först gör vi något aktivt och minnesvärt, som grillningen. Därefter åker vi hem, mätta och belåtna för att småpyssla på varsitt håll.

Just nu står Basse med en bira i köket och tittar på livesänd fotboll via datorn samtidigt som han diskar, dammsuger och torkar skåp. Själv sitter jag med ett glas vin på golvet i rummet bredvid och bakar framför tv:n. Tessie springer lite fram och tillbaka.... Vi säger inte många ord förutom att vi lite då och då påpekar "så myyyysigt vi har det med varandra" :) Kanske har vi så sociala liv utanför hemmet vilket gör att man uppskattar lugnet?

Vi har såklart redan laddat ner en film, idag blir det "The Cottage in the Woods". Hahaha och jag vet redan nu vad som kommer hända senare ikväll. När klockan blir 23 kommer Basse komma in och fråga:
"ska vi inte gå och lägga oss framför filmen?"
"Jaaa...", kommer jag svara.

Utan mer att tillägga kommer vi båda därefter göra oss iordning för kvällen, tända några ljus och gå till sängs. Innan vi sätter på filmen kommer vi båda konstatera "hur myyyysigt vi har det".


Efter filmen kommer vi krypa ihop lite och berätta hur mycket vi älskar varandra och - såklart - "hur myyysigt vi har det".  

Älskar när Basse ska "städa" bland mina skönhetsprodukter som står framme lite varstans. Han har ju inte en aning om var de hör hemma, så då radar han upp de lite fint på byrån... :) Är inte detta en typisk kill-grej?!

TVÅ SORTERS HUNDKEX

De första småkakorna är klara! Nu ska andra satsen jäsa och därefter skäras ut i små små bitar innan de gräddas i ugnen...  Jag skar de första godbitarna i små kvadrater efter jag kylt degen. Funderar på vad jag ska göra med denna bit? Vill gärna forma små ben, men det blir nog för pilligt :)  Attans att jag inte köpte små kakformar, såna små man har ischoklad i... Det hade nog blivit jättefint!

Aja, hur som helst blir det nog en succé imorron bland de fyrbenta :)

Första mumsbitarna klara:

Början på nästa:

Jäsning :)

ÅRETS FÖRSTA GRILL

Det är än så länge en fullkomligt perfekt lördags kväll :) Basse hämtade mig från jobbet vid 17 och hade med sig en engångsgrill samt en fullpackad kylbox med gott. Vi styrde kosan mot Flatenbadet och hann precis med sista timman av sol! Vi njöt av att vara utomhus, grillade korv och käkade godis :)

Nu blir det bak. Imorron ska jag på hundkalas, en väninnas chihuahua fyller år och hon har hyrt ett helt hundcafé dagen till ära :) Tänkte köpa lite leksaker till vovven men väl inne i djuraffären slog mig tanken att det vore mycket finare att ge en ask med egenbakat hundgodis!? Så jag googlade lite på "recept hundkex" och hittade massor av spännande :) Ska göra två sorter av smågodis och lägga i en vacker ask jag ska köpa imorron. Fint, eller hur!?

Min Nisse :) <3

VÄLKOMMEN HELG!!

Det är en skön "wibe" med helg. Inte lika långa jobbdagar för mig och Basse sänder inte live på kvällarna (hmm, undrar om jag får säga det här... Haha i annat fall tar jag bort detta :)).

Speciellt skönt är det nu när vädret är så varmt. Det rycker i vartenda liten muskel i kroppen och att vara utomhus känns som det enda rätta!! Jag är en person som verkligen avskyr kyla (hur kan folk åka på skidsemestrar?!?!) så nu när jag dragits ett halvår med dödsväder blir jag lätt euforisk av våren...

Nu blir det jobb till 17, kvällen är ej planlagd än...


"Tessie! Kom kom, mamma ska ta kort..."