Jag tycker det va väldigt härligt att hänga ute hos Stig-Anders (aka Hästmannen) och jag kommer snart åka dit igen. Det va väldigt befriande, att vara någonstans där endast "här och nu" betyder något. Jag har vart lite stressad i början av sommaren, som ni märkt några gånger på bloggen. Jag är ibland lättirriterad och kan störa mig på andra människor, minns ni när jag inte hittade en privat frisör och jag kallade folk "lata jäklar som går på a-kassa"?! Det krävs en del arbete för att inte ha någon dålig energi inombords. Haha, jag har ett sjujäkla humör ibland, det kommer jag nog inte från. Det är en ständig kamp att lära sig lyssna på sig själv.
Vet inte vad som hänt i dagens samhälle, men nu för tiden bryr vi oss mer om vad andra tycker, än att fråga oss själva. Kanske har sociala media en stor del i problemet, allt är så öppet idag och det är så otroligt lätt att bli "synad i sömmarna". Det va i slutet av 90-talet som internet exploderade. Facebook, bloggar, Instagram med mera.... Hela tiden förväntas man tänka på hur man framhäver sig själv, "vem är jag".
Problemet är att vi frågar oss "vem är jag" ur andras synvinkel,
vi har slutat fokusera på att se "vem är jag" för oss själva.
Vi fokuserar på:
Vad vill andra människor se av mig? Vad vill jag att andra människor ska se av mig?
Istället borde vi i första hand tänka:
Vad vill jag? Vad vill jag visa mig själv? Vad har jag för egna förväntningar av livet, av mitt liv?
Själv använder jag knappt Facebook längre, tycker det är ett jäkla stressmoment. Man ska ha många vänner, coola vänner, lägga upp snitsiga statusuppdateringar och va snygg som fan på alla bilder... Usch, så ytligt så man spyr.
Jag har i dagarna beslutat att börja jobba på äldreboende igen. Såklart vid sidan av Renommé, jag ska satsa stenhårt på mitt egna företag! Har kontaktat mitt gamla äldreboende för att se om de har något ledigt. Jag är väldigt noga med vart jag jobbar, har sett många dåliga ställen inom vården. Ni som följer mig minns kanske då jag "fick sparken" från en avdelning jag va på!? Haha, det kom till en gräns när jag bara tyckte
"detta är inte den vården jag kan stå för"... ...så gick jag hem!
Innan jag gick hem sa min f.d. chef att:
"Går du nu får du inte komma tillbaka".
Jag svarade något ungefär som:
"Tyvärr är det inte bara ditt problem utan även de äldre som kommer fortsätta ha det skit med din ledarskap och din nuvarande personal...."
Sen gick jag förbi henne i korridoren, vände mig aldrig men jag hoppas hon stod kvar med lång haka och glodde efter mig riktigt länge :) Jag lämnade inte ens tillbaka arbetskläderna utan gick raka vägen hem. Livet ska va lätt och man ska välja sina strider. Denhär skulle jag aldrig vinna, så då va det såklart bara att gå. Jag vill inte lägga energi på en sån idiot.
Well, well... Detta skulle bli ett kort inlägg, bara en update på att jag är hemma igen :) Härligt att skriva av sig ibland!
Självklart avslutar jag med en jälkigt ytlig bild från förra veckan ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar