Två kvällar i veckan ska jag jobba som "läxhjälpare" åt Röda Korset, på biblioteket vid Medborgarplatsen. Det är bara tio minuters gångavstånd från min skola och när mina föreläsningar slutar vid lunch får jag en anledning till att stanna kvar och plugga några timmar.
Idag va min första läxhjälp och de va helt galet! Som handledare får man välja mellan att jobba med ungdomar eller vuxna, jag valde ungdomar. Så fort jag anlände ryckte de tag i mig. Vilket stort behov det finns!
Först ut va en tjej från Ukraina som gick gymnasiet. Hon behövde hjälp att förbereda ett tal inför klassen på tre minuter. "Piece of cake" tycker jag, men hon hade supersvårt att komma igång. Hon ville prata om "adoption" eftersom hon själv hade erfarenhet av det... Jag bad henne bakgrundsberätta lite för mig, så jag kunde hjälpa henne hitta en röd tråd i sin berättelse - samt att få reda på vad hon ville få fram av sin presentation.
Tjejen berättade om sin barndom i Ukraina och helt plötsligt började hon gråta.
"What the f*ck", tänkte jag. Jag kramade henne och vyssjade. Jag steg in i någon slags ledarroll.
För mig är det en känsla av att leva full ut, när jag får hjälpa andra. Det är en varm, spänd känsla.
Alltså det låter sjuuukt pretentiöst, men det är sant. Det är inte bara känslan av att jag är behövd som jag trivs med. Det är verkligen denhära genuina känslan av att kunna hjälpa andra, jag mår så bra av det.
Tänk att jag, Evelina, kan förändra så mycket bara av så lite ansträngning? (Hundhemmet, äldreboende osv)
Tänk att du, just du som läser detta, kan bidra med så mycket fint till din omgivning av att bara öppna dig själv lite mer! Din tid är så otroligt värdefull, använd den väl. Gärna åt att hjälpa andra!
Tillbaka till biblioteket...
- Såja... Det är ingen fara. Vi koncentrerar oss på det du tyckte va kul och bra med din adoption...
Efter några minuter hade hon slutat gråta och vi trevade vidare med hennes berättelse.
Efter en timma va hon tvungen att gå och jag satt kvar på stolen vid bordet. Efter bara några sekunder satte sig en svart tjej med slöja bredvid mig. Hon frågade på knacklig svenska:
- Är du ledig nu?
Följande timma tillbringades av att lyssna på hennes högläsning. Titt som tätt fick jag rätta henne i uttal och förklara ord hon tyckte va krångliga.
En tankte slog mig: Om jag får riktigt stora event, då kan jag ju ge ungdomarna vid läxhjälpen ett extra jobb!? Tex om man ska göra något simpelt som att dela ut varuprover på stan, då kan jag ju tillsätta några tonåringar från bibblan? Dessutom är ungdomar under 18 inte lika dyra i arbetsgivarkostnader, två flugor i en smäll :) Tänk vad det skulle betyda för dom, att få prova ett riktigt jobb.
De ungdomar jag träffade idag imponerade så stort på mig. Istället för att vara ute och göra ofog på stan som normala "förortsungar" tar de sig till bibblan för att få läxhjälp... Ingen av föräldrarna där hemma kanske kan eller vill. Dessutom har ungdomarna svårt med språket! Vilken jäkla kämparglöd!! Från idag har jag inte samvete att klaga på mina egna sjuksköterskestudier...
Ja, det händer lite av varje i min vardag. Imorron har programmet "69 saker om sex" premiär på 3an. Är inte lika helpepp som jag va tidigare. Känner att jag inte riktigt har tid med ytliga saker som premiären, fester kring detta och att blogga för tv 3.
Ja, jag kommer från imorron börja blogga exklusivt för tv 3 tillsammans med Hollywoodfruarna och de "ensamma mammorna" :) Jag har inte ens hunnit fundera på hur jag ska utforma min blogg på 3an.
"69 saker om sex" blir ett otroligt humoristiskt program som tar upp pinsamma, spännande frågor och funderingar inom sex. Det är aningen vinklat och klippt så tittarna där hemma får sig ett gott skratt då och då. Men det bjussar jag på ;) Det va en superkul inspelning och vi får se om jag orkar rida på vågen som publiciteten kommer ge mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar